Efter att ha läst Morgan Allings bok Kriget är slut i början av den här kursen har jag tänkt oerhört mycket på min framtida roll som lärare.
Alling skriver om att många lärare inte förstod alls att han mådde dåligt och de som förstod det ignorerade honom ändå, och det fick honom att tro att han hade något att skämmas över.
Är man en lärare i en klass med väldigt många elever, ser man alla? Orkar man se alla? Hur ska man göra för att se alla? Man hör och läser så mycket diskussioner i samhället nu angående lärare som valt att säga upp sig, lärare som är sjukskrivna och lärare som knappt orkar gå till jobbet. Självklart finns det elever som mår dåligt och inte blir sedda när så många lärare är ute i arbete som kanske inte ens vill vara där eller verkligen inte orkar.
För mig kommer det vara väldigt viktigt att föra en dialog med mina elever, är det någon elev som beter sig illa till exempel så kommer jag sätta mig ner med bara den eleven och prata, fråga honom eller henne varför den beter sig på det sättet. Oftast ligger det någon bakom olika slags beteenden och de som beter sig illa gör det för att de inte mår bra själva. Oerhört viktigt att inte exkludera en elev genom att tex skicka ut eleven ur klassrummet, detta brukar skapa en ännu större klyfta mellan eleven och övriga klassen.
Dock har man som sagt rädslan att iallafall tiden inte finns till för att engagera sig så mycket som man önskar att man ska kunna i läraryrket, därför hoppas jag verkligen att något har ändrats till min utbildning är färdig så lärarna kan utöva sitt yrke på det sätt som gynnar alla involverade.
Är det fler än mig som har dessa funderingar? Fler som har tankar att man inte ska ha orken att bli en sådan lärare som man vill vara?
Här nedan är en intervju från nyhetsmorgon där Morgan Alling talar om vikten av kärlek och självkänsla:
Morgan Alling intervju
källa: Youtube
Jag kan absolut känna igen mig i dina tankar. Rädslan att inte orka med, att inte räcka till. Jag har erfarenhet av detta sedan tidigare när jag jobbade inom äldreomsorg. Det slutade med att jag stressade upp mig så mycket att jag blev sjuk, sjukskriven i 4 månader och gick aldrig tillbaka. Bestämde mig för ny bana, fokusera på barn istället. Tänkte lite naivt att det borde vara enklare. Men det tänker jag inte längre. Dock finns det så mycket annat som lockar. Vi får hitta sätt som gör att vi orkar. Sätt att hantera det som behöver hanteras. Jag tror mycket på bl.a. tid för reflektion, starka arbetsgrupper och bra, stöttande chefer, det är väl inte för mycket begärt? :)
SvaraRaderaIntressant och verkligen en aktuell fråga. Har vikarierat en hel del i skolan, både längre och kortare perioder och brottas ständigt med att lyckas ta tid för alla enskilda elever. Jag brukar försöka lära mig alla namn men kommer på mig själv gång på gång att de namn jag kommer ihåg är de elever som “kräver lite mer”. Tyvärr många gånger pojkar. De tysta försiktiga är alltid svårare att komma ihåg.
SvaraRaderaTycker precis som du att det är viktigt att föra dialog med eleverna, tror verkligen inte det är någon som vill “vara dum” utan att det finns en bakomliggande förklaring till varför de beter sig som de gör
Jag tycker att det är viktig att alla lärare hittar ett unikt sätt att "se alla elever". Läste häromdagen en artikel om en lärarina i USA som hade skapat ett unikt sätt att nå fram till alla och att verkligen kämpa emot mobbning. Hon gör så att varje fredag får elever skriva på ett lapp namn av nån elev de skulle vilja sitta bredvid nästa vecka. Sedan går hon igenom alla lappar och kollar vems namn hon inte hittar osv. Tycker att det är verkligen viktig att alla hittar något eget, tror inte att allt kommer ut genom att prata...
SvaraRaderaTänk att man kan ha så lika tankar... Det är nog en av de vanligaste och viktigaste tankar man som ny lärare har. Barn idag är så medveten om vad som är rätt och fel. om det nu finns något "fel" hemma som tex Allings hemmaförhållande, både som lite visste han att det var fel hos sin mamma och även när han blev äldre och hamnade hos den fosterfamilj som misshandlade honom.
SvaraRaderaBarn idag har en väldigt stor integritet så jag tror det kan bli svårt nå fram till visa barn. Men det gäller att hitta ett eget sätt att lösa det på. Mycket handlar om ömsesidig respekt och förtroende för varandra!
Jag hoppas verkligen att jag hittar mitt sätt och motivationen att förbättra världen med ett barn i taget!
Viktigt att du nämner detta med tiden för det är just det som kommer påverka mest i slutändan. Detta beror nog också mycket på vart i Sverige man kommer jobba för om man är på en liten landsbygdsort så kanske det inte är mer än 15 elever i klassen och då kommer det naturligtvis finnas mer tid än om man varit lärare i en klass med 30. Sedan finns det olika sätt att lyckas och att hitta ett eget sätt som iaf funkar för dig och gör att du kan göra detta förebyggande arbete på ett naturligt sätt för om man ska tvinga på sig att agera på ett visst sätt under en längre tid tar det nog på psyket. Det är detta jag kan känna bli svårt när/om man blir klar att när man väl är där ute så måste man följa sin egen väg men även tänka att det kanske finns alternativ att ta längs vägen för att göra ett så bra jobb som möjligt.
SvaraRaderaViktigt ämne att prata om. Hur ska vi kunna synliggöra alla barn i klassrummet? Detta är nog den viktigaste uppgift vi som lärare har: att uppmärksamma alla elever och allas elevers olika behov. Detta problematiseras ytterligare då lärare har många arbetsuppgifter som t.ex. dokumentationsarbete som tar tid och fokus från undervisningen.
SvaraRaderaJag var på mina barns skola idag och pratade med en av pedagogerna där och förklarade att jag omskolar mig från socionom till lärare, och då frågade pedagogen om detta verkligen var genomtänkt, vidare att det är ett jättetufft yrke som bara blivit tuffare den senaste tiden, detta då lärare nu får “tävla” med varandra för att eventuellt få ta del av lärarlyft .m.m Verkar dessvärre vara en väldigt tuff arbetsbelastning och arbetssituation vi kommer att möta när vi är nyexaminerade lärare.
Ja !Morgans fall är ett exempel som kan för eller senare hända andra barn som vi kommer att möta i skolan. då detta är viktigt att vi som lärare griper tag i sådana situation hos eleven, det kommer vara tufft , därför måste vi försöka att bli trygga med vårt yrke så att man inte lätt ger upp, utan här gäller att hitta tryggheten och intresset.
SvaraRaderaEtt bra samspel med hela skolomgivningen och personalen varandra emellan, hjälper mycket vid arbetsbelastningar.. väldigt intressant att diskutera kring denna fråga!