Det är så himla lätt idag att förutsätta att elever
ska klara av att tala inför klassen när de kommer upp till gymnasiet och
framförallt högskola/universitet. Men om man inte övar och inte ger eleverna
verktyg till att tala inför andra hur ska man då kunna känna sig bekväm i den
situationen?
Jag läste en artikel ur pedagogiska magasinet, lärarförbundets
tidning där jag läste att en tjej under hela sin skoltid alltid har tyckt att
prata inför andra är det allra värsta hon vet. Hon är nog en av många som känner
så, även jag själv har känt många gånger att gud vad jobbigt detta är och
kommit på undanflykter för att skjuta upp de eller slippa helt. Den här tjejen
gick på gymnasiet och det känns som att när man har kommit så långt i sin
utbildning borde man lärt sig hur man ska göra när man har muntligredovisning.
Om man börjar öva ordentligt på att tala inför andra
redan i grundskolan och inte gör det till en stor grej, så kommer allt färre
elever ha talrädsla när de kommer upp i ålder. Det är viktigt som lärare att
prata om att det finns talrädsla men även viktigt att lära klassen att vara en
bra publik. Vad tror ni man behöver göra
för att minska talrädslan eller få bort den helt? Kan man få alla att känna sig
bekväma i en sån situation?
http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet
Jag tror faktiskt inte det spelar någon roll om man börjar i tidig ålder när det gäller att prata inför grupp, tror kanske det underlättar men inte att det minskar talräddslan. Men man kan ju alltid hoppas att det underlättar.
SvaraRaderaJag tror också att det finns många elever på gymnasiet som har svårt att stå längst fram och tala inför klassen. Jag själv tyckte att det var jättejobbigt på gymnasiet.
SvaraRaderaFör att minska rädslan gällande att tala inför klassen kan eleven ha en Powerpoint som "publiken" kan titta mot och eleven behöver inte stå längst fram utan sitter kvar på sin plats. Såklart är det viktigt att eleverna tränar på att tala inför klassen för att de ska känna sig mer bekväm med det även om det bara är något ord. Läraren kan gå laget runt så varje elev får säga något. Om någon inte vill säga så behöver den inte. Tillslut tror jag att alla har sagt något inför klassen.
Jag tror att det är väldigt nyttigt att låta eleverna träna att prata inför sina klasskompisar i tidig ålder men det innebär inte att de behöver stå framme vid svarta tavlan och prata. Utan att man tränar dem att prata inför folk på olika nivåer och i små steg. Jag tror att det är lättare att träna upp det i tidig ålder för att yngre barn är mindre fördomsfulla.
SvaraRaderaAtt de t.ex. sitter i små grupper och berättar för varandra vad en bok handlade om, där man sedan byter grupper allt eftersom. Att man ökar successivt antalet man pratar för och att vi lärare gör det till en naturlig sak i undervisningen. Något som underlättar är att man pratar om något som man verkligen tycker är intressant. Men viktigast av allt är att vi lärare lär våra elever att vara bra lyssnare.
Att tala inför andra är verkligen något som berör många! Det är helt enkelt en situation som ganska få känner sig helt bekväma i. Anledningarna till det är säkert olika, men jag tror att det finns mycket att göra för att förbättra känslan. Under min skoltid, där det var mycket traditionell lärarledd undervisning, blev steget väldigt stort till att helt plötsligt vid något enstaka tillfälle gå fram och ställa sig och prata inför alla kompisar. Men för att avdramatisera det här momentet och istället kunna se det som något roligt och utvecklande att få berätta något inför sina kamrater tror jag mycket handlar om att utveckla en undersökande gemenskap som Nottingham pratar om. Finns det en vana i att prata, fråga, ge återkoppling till varandra och att diskutera saker så finns en vana i att tala och också i att ta kritik osv. Då tror jag steget är mindre när det väl är dags att presentera något. Det handlar mycket om trygghet i gruppen och om att göra det till något naturligt.
SvaraRaderaSedan tänker jag som Natalie att det kan finnas alternativa metoder för presentation. Det kanske inte är jätteviktigt att stå framför alla om det medför stort obehag för vissa av eleverna. Fokus bör ligga på att lära och att göra individuella framsteg!
det finns elever som aldrig klara sig att bli bekväma att tala inför grupp därför bör denne få hjälp så att rädslan inte bli allt för mycket vid denna stund när hen ska utföra sin redovisning .. det finns vissa lärare som tvingar sina elever att försöka stå framme och våga prata , den där metoden är inte så bra eftersom rädslan tar över och då kan det bli fel vid presentationen. Viktig att läraren hittar tryggheten så alla blir trygga i klassrummet
SvaraRaderaTror det är svårt att få bort talrädslan helt, den kommer alltid finns runt omkring oss och det kommer alltid vara elever som tycker det är jobbigt att prata inför publik. Men att börja med att prata inför publik i tidig ålder tror jag absolut kan göra det lite lättare. Men får ta det i små steg hela tiden. Man ska nog inte be eleverna de första dem gör att ställa sig vid tavlan längst fram själva och prata inför hela klassen. Utan man får dela upp det i små delar, kanske börja i mindre grupper, sitta i ring och prata.
SvaraRaderaMen det allra viktigaste är att lära eleverna att vara bra lyssnare, inte bara fokusera på att bli en bra talare. Om man vet att sina klasskompisar lyssnar blir det något lättare att våga prata.
intressant! Jag tror dock de är väldigt svårt att få bort detta helt. Det är så mycket annat som spelar in. Jag kan snabbt dra koppling till mig själv som va mycket säker talare när jag gick i låg och mellanstadiet men när jag kom upp i högstadiet då kom spärren. I högstadiet byter man klass och får nya klasskompisar som man inte alls känner lika bra och känner sig lika trygg med än de klasskompisar man gått med sen starten, kroppen förändras och man börjar bry sig ännu mer om vad andra tycker och klimatet blir lite hårdare eftersom eleverna oftast är lite mer uppdelade i "gäng". Men jag tror absolut att vi ska påminna eleverna att vara både bra talare och framförallt bra lyssnare så kanske man kan få eleverna lite tryggare i den situationen längre fram.
SvaraRaderaDet vanligt att många elever bli nervös när man ska prata framför klassen ofta är man rädd för vad människor ska tycka om en som person. Jag tycker att man ska börja i små steg i grundskolan elever behöver inte står framme in för klassen om man ska träna på att tala. Det finns olika sättet att träna på man kan börja i smågrupp att låta eleverna redovisa för varandra. Det viktig för lärare att inte tvingar elever att försöka stå framme och talar in för alla, ingen kan det från början man måste träna. När elever känner sig trygg med smågrupp redovisning då kan man öka till nästa nivå.
SvaraRaderaVilket intressant inlägg! Att våga prata inför klassen är något väldigt viktigt som många elever skulle behöva hjälp med.
SvaraRaderaJag tror att det är väldigt bra att eleverna så tidigt som möjligt får träna på att prata högt inför klassen. Eftersom alla elever är olika individer där vissa är mer blyga och vissa är mer utåtriktade så kommer det nog alltid vara några elever som kommer leva med den rädslan, men ju mer man tränar på det desto säkrare kommer fler elever att bli. Det är dock viktigt att ingen ska känna sig tvingad till det mot sin vilja och läraren måste vara noga med hur hen presenterar själva momentet. Om läraren börjar med att alla elever t.ex. ska sitta i en ring och diskutera med varandra, nästa gång ska de göra redovisningar i grupper och efter ett tag göra redovisningar själva så kommer tala-momentet att avdramatiseras och fler elever kommer känna sig trygga. I många fall tror jag även att det handlar om att eleven känner sig rädd att bli bedömd av de andra i klassen, och därför måste läraren aktivt jobba med klassens sammanhållning. Inte bara i låga åldrar, utan genom hela skolgången så att eleverna känner sig trygga i varje ny klass de kommer till genom åren. Om fler elever känner sig trygga och accepterade av sina klasskompisar kommer de automatiskt känna sig mer bekväma att prata inför dem.
Det här att prata inför andra tror jag att många personer tycker är svårt precis som ni andra skrivit. Frågan är vad kan man göra för att underlätta detta och går det? Vi föds alla som egna personer som tillsammans med vår omgivning växer och utvecklar olika förmågor. Föds man i en familj där t.ex. alla spelar teater och improviserar kan det kanske vara lättare att prata inför andra. Ur ett sociokulturellt perspektiv har personen då fått förmedlat från sin omgivning att det är naturligt att prata inför andra samt i grupper. Vi är dock alla olika från födseln och har lättare för att känna oss hemma i vissa situationer, men jag tror ändå att miljön har en viktig påverkan under uppväxten. Barn går ofta i förskolan för att sedan börja i grundskolan och jag tror att det är viktigt att redan i förskolan under lek samt under samlingar bygga trygga situationer där barn kan få pröva detta på ett bra sätt.
SvaraRaderaKan det underlätta för eleven att känna sig trygg att prata inför andra om man redan som yngre fått träna på detta under trygga former? Jag tror det kan göra det och att man sedan i skolan fortsätter att göra liknande moment på ett lekfullt sätt, men att det är viktigt att se till varje elevs upplevelse.
Jag tror att det är jätteviktigt att man börjar redan från lägre åldrar att börja träna lite smått på att prata inför en mindre grupp, menar absolut inte att en elev ska ställa sig inför hela klassen och prata men det kan räcka att man är ett par, eller i en grupp på tre. Sedan tror jag det är viktigt att eleverna vet om att det är okej att vara nervös, alla blir nog det. Bara att vissa är bättre på att dölja det än andra, men vad är egentligen det värsta som kan hända? Att man blir generad och lite röd om kinderna? glömmer bort vad man ska säga? Det är väl inte hela världen egentligen, man måste nog våga utmana eleverna lite och gradvis öka utmaningarna. För skjuter man på det står man där sen i gymnasiet och då MÅSTE man redovisa för en helklass.
SvaraRaderaGenom att läraren skapar ett arbetsklimat som främjar öppenhet och tolerans och låter barnen öva sig på varandra utan att få negativa kommentarer så borde nog barnen både bli mer självsäkra men även våga ta steget genom att de litar på sin publik.
SvaraRaderaEn del i det hela tror jag är prestationsångest då man oftast har en muntlig redovisning som det slutgiltiga provet under arbetet. skulle läraren istället tydliggöra att det är innehållet i arbetet och den skriftliga inlämningen som också betyder mycket för vilket betyg eleven får skulle nog pressen sjunka lite granna. Jag minns själv att jag var väldigt nervös för att det var så stor press på en.
Jag tror det är otroligt viktigt att läraren tillsammans med klassen har satt upp trivselregler som gäller i princip från dag ett. Dessa regler ska främja klassrummets fysiska samt psykiska miljö och bidra till att alla känner en trygghet. Vi kunde även läsa i boken "Möt eleven" att genom att vi främjar vi-känslan i klassen främjar vi samtidigt elevernas prestationer. Detta tror jag är en viktigt faktor i om en elev vågar stå inför en klass och prata.
SvaraRaderaTror att man kan göra en massa saker som lärare för att minska rädslan och obehaget för eleverna att stå inför en publik men frågan är om man helt och hållet kan få bort "skräcken" om den är djupt rotad... Men kanske det kan bli en mindre obehaglig upplevelse. Det man kan jobba med tror jag är arbete i mindre grupper där eleverna ska berätta någonting för sina kamrater, först väldigt banala saker, tex beskriva ett föremål till att sedan hålla ett litet föredrag om något som de läst på om. När de känner sig någorlunda trygga med det ökas gruppstorleken på för att sedan bli endast en grupp. När det då kommer till dags att stå framför hela klassen kanske eleverna kan få redovisa två och två i början för att kunna känna trygghet av den andre. Roliga saker som teater och musikframträdande tror jag också kan vara en hjälp till att hitta tryggheten att stå framför en grupp och känna sig relativt bekväm i situationen.
SvaraRaderaVad intressant att du tar upp detta! Känns som något som alla minst en gång känt igen sig i.. Finns flera bra exempel i kommentarerna ovan om hur det går att avdramatisera själva presentationen och hur man kan göra muntliga framträdanden mindre jobbiga. Jag kan inte komma ihåg att jag en enda gång stod framme vid tavlan och presenterade något föränn jag började gymnasiet och skulle ha en femminuters redovisning i aulan, inte jättekul hehe..
SvaraRaderaMycket intressant inlägg! Jag känner igen mig precis i det du skriver Så många gånger som man haft ångest inför en muntlig presentation, särskilt när man inte haft en grupp att redovisa tillsammans med. Att stå där framme vid tavlan framför hela sin klass är nog en situation som de allra flesta kännts sig obekväma i någon gång. Tänkte faktiskt på det när vi var på närträff i Karlstad och fick olka "Case"som vi i grupp skulle redovisa inför övriga studenter. Min grupp var lite nervösa innan men vi blev väldigt förvånade när vi inte behövde ställa oss där framme vid tavlan, utan alla satt kvar på sina platser. Då försvann all nervositet och de var inga problem att redovisa det vi kommit fram till. Detta har jag aldrig varit med om någon gång under skoltiden, Tror absolut att detta är ett bra sätt att låta eleverna börja på för att minska nervositeten redan i de tidig ålder.
SvaraRadera