Jag arbetar på en skola där jag tycker att man har lyckats
bra med att inte ”peka ut” de barn som behöver lite extra stöd och går på specialpedagogisk
undervisning.
På skolan finns det två speciallärare som arbetar med barn som
behöver extra stöd av olika orsaker. I de klasser där jag arbetar går små
grupper, 3-4 elever, ibland 2 eller enskilda elever, till specialläraren några
gånger per vecka. Grupperna varieras och en stor del av klassens elever kommer
med på dessa lektioner då och då. De flesta tycker också att det är kul att gå till
speciallärarna, det är lugnare där och uppgifterna skiljer sig lite från
lektionerna i klassrummet, även de elever som kanske inte är i behov av extra
stöd ingår i grupperna. Eleverna ser det som något positivt att gå till
speciallärarna och eftersom de flesta i klassen är där då och då är det ingen
som blir ”utpekad”, specialpedagogiken är integrerad i den vardagliga
undervisningen.
Detta tycker jag verkar vara det sundaste av upplägg och det låter som en lyx att kunna ha det så.
SvaraRaderaI vilken utsträckning man pekar ut barn med extra behov är klurigt. Jag tror att de flesta barn vet exakt vilka i klassen som har det svårt, lätt etc. och enligt egen erfarenhet är detta inte särskilt stigmatiserat bland skolelever. Att ha det svårt med matte eller läsning ger inte automatiskt upphov till exempelvis kränkande behandling. Det är klart att vi vuxna ska "sköta det snyggt" i sådana situationer och så gott det går göra det odramatiskt när eleverna går från den ordinarie undervisningen till den specialinriktade; kanske - som i ert fall vad det verkar - nästan lite högtidsfullt.
Det jag reagerar på i er skola är att andra, som kanske inte behöver specialundervisning just för lärandets skull, får gå med. Barn blir sedda på olika sätt; de som är duktiga och aktiva under lektionerna, de som briljerar på fotbollsplanen på rasten och de som är utåtagerande och tar plats. Då finns det ofta en del som tillhör den grå massan som flyter med och inte blir enskilt uppmärksammade annat än på utvecklingssamtalet en gång per termin.
Att, nu när lärarna får mer och mer att göra, kunna erbjuda egentid till alla elever låter ju himla fint!
Låter som din arbetsplats har lyckats bra med integrerad skolgång. Detta kräver dock mycket resurser och planering. Det är inte alla som har tillgång. Men själva upplägget är ju väldigt bra. Min dotter går i en skola där man jobbar mycket i smågrupper med och hon tycker det är bra med extra stödet. De jobbar med anpassade uppgifter men de tar ut de som behöver extra stöd och inte alla i hennes klass. Men det är ingen som bryr sig då de jobbar mycket efter uttrycket, att alla är olika och är bra på olika saker.
SvaraRaderaHar man rätt resurser och möjlighet att jobba som på din skola är det ju jättebra. Men det behöver inte alltid vara speciallärare heller. Det går lika bra med lärare som får extra stöd av specialpedagog med uppgifter eller elevassistent med lite kunskap och erfarenhet. Huvudsaken är att barnen blir sedda och får stöd på den nivå de är.
Det är just detta som jag har funderat på så otroligt mycket det sista. Att inte ha jobbat inom skolan innan utbildningen och sett hur det kan fungera i verkligheten är ibland frustrerande. Jag har diskuterat med mig själv fram och tillbaka varför bara de elever som har en diagnos eller som inte kommer upp till godkänt nivån skall få hjälp. Jag hoppades det var lärarens uppgift att se till att alla elever nådde den gränsen och min åsikt var att specialläraren skulle hjälpa de elever som vill lära sig mer att gå vidare. Så skönt att höra att det faktiskt delvis fungerar på det här viset. Att den tanken inte är omöjlig och felaktig. Tack så mycket för ditt inlägg!
SvaraRaderaDet låter som skolan har lyckats integrera specialpedagogerna väldigt bra. Bra att även elever som inte behöver extrastöd får hänga med dit ibland, som du säger, att ingen blir utpekad då.
SvaraRaderaHar erfarenhet av tvärtom och dessa elever tycker det är jättejobbigt och pinsamt att gå ut med specialpedagogen när det egentligen ska vara positivt att få hjälp.
Jag har också positiva erfarenheter av hur de lyckats integrera specialpedagoger på min arbetsplats även om jag snarare i det här fallet tror det grundar sig mestadels i lärarens inställning och attityd. Jag tycker att klassläraren redan från läsårets början inte gjorde någon big deal av det här med specialpedagoger och de elever som är i behov av det. Några elever går iväg någon lektion i veckan, det kan vara en elev eller flera och det kan givetvis variera vilka elever som går beroende på ämne. Det är just på sättet som läraren lyckats upprätthålla någon slags nolltolerans mot just att det skulle vara "utstickande" eller avvikande som känns så häftigt och något som jag tänker att alla blivande lärare öankar sträva efter.
SvaraRaderaVilken bra lösning den skolan har! För jag har undrat över denna frågan ganska mycket och det som jag själv bara kom fram till var att man fick antingen välja på det ena eller det andra. t.ex. att om man ska ha eleven med behov av extra stöd med i klassen, får man riskera att kanske inte nå ut till hen. Medan om man ska ge det extra behovet genom att skicka hen till ett annat klassrum, så riskerar man få eleven att känna som om att hon har en stämpel på sig. Men jag tycker lösningen som din skola gjorde verkar jättebra och den öppnade upp ögonen för mig. Sedan tror jag det är bra, det du tar upp, att jobba med specialpedagogik i klasserna, även för de elever som inte har något slags behov.
SvaraRaderaDet lyckades de med i min skola när jag växte upp och det var nästintill en belöning att få gå till specialpedagogen. Man ville bli vald. Tyvärr är inte det verkligheten för alla men så länge alla jobbar mot det målet så är det ett steg i rätt riktning och där spelar även vi som lärare en stor roll.
SvaraRadera