Jag som idrottar får ofta höra ordet underskatta, att man inte ska underskatta sina motståndare men även inte överskatta. Underskatta betyder att man värderar något för lågt och överskattar betyder att man värderar något alldeles för högt. Det är ofta jag känner att jag underskattar mig själv i vissa situationer. Som till exempel när jag ska skriva skoluppgifter, för att sedan få tillbaka dem och vara godkänd. Fast det handlar nog mycket om mitt självförtroende och självkänsla också inom skolområdet. Jag läste i Nilholm (2011) att det är väldigt lätt att vi vuxna överskattar eller underskattar barnet förmåga. För att vi inte kan se barnets proximala utvecklingszon. Det tror jag blir en stor utmaning för oss när vi kommer ut i skolorna att inte överskatta och underskatta.
Hur ser ni på det här med att över- och underskatta? Är det vanligt att man gör de? Hur kommer ni själva agera?
Eriksson-Gustavsson, A., Göransson, K. & Nilholm, C. (red.) (2011). Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar